Ängelsbergs skulpturpark

Åren 2022, 2019 och 2017 bjöds jag in att delta i Ängelsbergs skulpturpark under deras teman; förändring, väsen och återseende. Jag har valt att återkomma med jordskulpturer och jobba med utveckling av mitt första verk i parken; "Av jord". År 2019 fick hon sällskap av en Fylgja; "Rådaren", som år 2022 värnar om en symbolisk solros.

Barnhörna, Västerås sjukhus

I Västerås sjukhus stora entré fick jag möjligheten att skapa en barnhörna. Förutsättningarna var att gestalta landstingets verksamhet. Jag valde att arbeta med flera delar av rumsligheten; designa golvet som en väg (springbana) för att uppmuntra till rörelse, skapa väggmålningar med lugna, snälla och positiva färger och former på temat omhändertagande och yrken. Jag valde att göra lekskulpturerna i trä, och arbetade fram dem ur limträblock med hjälp av motorsåg och vinkelslip. Här har jag även valt att ge gestaltningen ytterligare en dimension genom att även arbeta med text i rumsligheten.

"Jag flyger fram, svävar och landar lätt, likt en fjäril, som ingen tidigare sett. 
Simsalasvimbimpim - jag vaknar i ett glittrande glimmande sagoland, där en blixtrande
superhjälte tar mig om hand."

"Fågeln skänker luften tyngd, jag rymmer en boj"

Gestaltningens som finns på Lasse Färnlöfs Plats, Östermälarstrand i Västerås, skapades i samband med att det nya torget anlades. Verket består av pållare i corténstål som är upplysta inifrån under kvällstid och vintertid, och på så sätt följer dygnets och årets växlingar i ljus. Konstverket har fått sträcka ut sig ner mot vattnet och en bit ner längs Kajgatan för att ge gestaltningen en stark perspektivskänsla och bidra till att skapa en större upplevelse av rumslighet. Att de tillåts löpa ner mot vattnet ger dessutom en tydlig visuell koppling till de träpålar som redan står där, ute i Mälaren.

Konstverket anspelar till titeln på Lasse Färnlöfs låt ”Att angöra en brygga”, och det faktum att konstverket är placerat bredvid Restaurang Bryggan. Under processen har även lagts stor vikt vid platsens historik som småbåtshamn och industriområde, men även vid det den är idag - en mötespunkt. Gestaltningen samspelar med textraderna:

”Jag finns här ...” 

”Var finns du?”

Konstverkets två textstenar öppnar för betraktaren att möta verket ur fler perspektiv, och på ett mer existentiellt plan. Stenarna har ett rumsligt avstånd så att de kan upplevas som enskilda, eller som en dialog mellan konstverkets olika delar.

Verkets placering utgör ett blickfång både från vattnet, inifrån Restaurang Bryggan, samt från hela torget. Högst upp på pållarna är sjöfåglar placerade.

Tack Smedja Levay, för utmärkt stålarbete!

Skapande förskola - Mosaikormar

Under två terminer besökte vi alla Lindesbergs kommuns förskolebarn (3-5 år), och gav dem möjlighet att prova på mosaikteknik. Tillsammans fick de vara med från grunden, och hamra sönder porslin för att sedan hjälpas åt att klä en lång slingrande orm med bitar i alla möjliga olika material, färger och former. Varje grupp fick sedan behålla sitt konstverk på sin förskola.

Tomas Tranströmers Plats
& PROSA RUNT BOK

Gestaltningen på Tomas Tranströmers plats i Västerås, bygger på en av Tranströmers dikter, inblästrad i sten, samt diskreta rådjursspår som löper från "ön" där diktstenen ligger och vidare mot bibliotekets huvudentré. Rådjursspåren står dels för det ordlösa språk som Tomas Tranströmer talar om i dikten, och dels är de en symbol för Västmanlands landskapsdjur, som är rådjuret. Spåren är lågmälda och blir en överraskning till den som passerar med en observant blick.

Prosa runt bok:

"Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar.
Det är summan av dem som är >>jag<<.
Spegeln ser bara mitt senaste, jag känner av alla mina tidigare."
Tomas Tranströmer

Dessa tre prosarader av Tranströmer, är inblästrade i smågatstenarna runt det gamla bokträdet utanför Västerås stadsbibliotek. Läsaren av raderna måste själv aktivt förflytta sig runt trädet för att kunna läsa hela texten, vilket gör läsaren till en del av skapandet av nya, abstrakta "årsringar" runt trädet. Prosaraderna valdes av Tomas och Monica Tranströmer själva, just för denna idé och denna plats, några få år före Tomas Tranströmers bortgång 2015.

Stenpoesi

Idén bakom stenpoesin, att placera poeten Tomas Tranströmers haikudikter mitt i Västerås centrums gatubild, som en motvikt till alla kommersiella inslag som allmänheten möts av i stadsbilden, har tagits emot med en enorm värme. Syftet är att poesin ska skapa små andhål och luftrum som ger möjlighet till reflektion i vardagen, och att göra poesin tillgänglig för alla. Att vara idégivare och få projektleda ett sådant här projekt är fantastiskt givande. Den 10:e maj 2008 invigdes Stenpoesin, med invigningstalare Maria af Malmborg och med Tomas Tranströmer själv på plats.

De fyra första stenarna lades ner 2008, och ligger på Smedjegatan, Stora Gatan, Vasagatan och Köpmangatan. De två senare lades ner i samband med Gå City-projektet i Västerås 2011 och var ett initiativ från staden för att hedra Tomas Tranströmer på hans 80:e födelsedag. Dessa båda hittar du på Hantverkargatan.

Projektet genomfördes med stöd av Västerås stads kultur-, idrotts- och fritidsnämnd, och i samarbete med skrivarföreningen Arospennor och dåvarande ordförande Annelie Salminen. Medfinansiär var Fastighetsbolaget Klövern Västerås.