Prosa runt bok &
Tomas Tranströmers Plats
Gestaltningen på Tomas Tranströmers plats i Västerås, bygger på en av Tranströmers dikter, inblästrad i sten, samt diskreta rådjursspår som löper från "ön" där diktstenen ligger och vidare mot bibliotekets huvudentré. Rådjursspåren står dels för det ordlösa språk som Tomas Tranströmer talar om i dikten, och dels är de en symbol för Västmanlands landskapsdjur, som är rådjuret. Spåren är lågmälda och blir en överraskning till den som passerar med en observant blick.
Prosa runt bok
"Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar.
Det är summan av dem som är >>jag<<.
Spegeln ser bara mitt senaste, jag känner av alla mina tidigare."
Tomas Tranströmer
Dessa tre prosarader av Tranströmer, är inblästrade i smågatstenarna runt det gamla, magnifika bokträdet utanför Västerås stadsbibliotek. Läsaren av raderna måste själv aktivt förflytta sig runt trädet för att kunna läsa hela texten, vilket gör läsaren till en del av skapandet av nya, abstrakta "årsringar" runt trädet. Prosaraderna valdes av Tomas och Monica Tranströmer själva, just för denna idé och denna plats, några få år före Tomas Tranströmers bortgång 2015.